Kom precis in efter att ha följt karin till hennes buss hem! Spårvagnsresan tillbaka hit blev läskigt ensam och tyst. Blir helt psykstörd av att vara ensam i tio minuter efter att ha tillbringat all vaken tid tillsammans med massa folk i nära en vecka nu. Nu sitter i allafall karin på bussen hem mot norrköping och här sitter jag i göteborg och saknar henne.. tough life
Annars har det inte hänt så mycket nytt.

Nu ska jag kolla vad det går för 3Dbio och se om jag mot förmodan kan få med mig jesper ut på lite äventyr.